Kolkraft när den är som bäst

Gör varannat år en kolmila för får egen konsumtion i turismföretaget och lite till försäljning. Av ungefär 20 fub blir det 8 kubikmeter kol. Vi använder det sämsta som inte duget till industrin eller pannved. Även om man inte kommer upp i 1000 grader som med prima lövved så räcker det för att korvarna skall bli svarta. Till hösten är det dags igen. Vi tänkte hyra ut "kolvaktardygn" som kompisgäng hyr in sig på. Det skall varje natt vaktas, arbetas, skaldas, ätas och snapsas. Det blir bråda timmar för att allt skall hinnas med. Efterråt har man en fin belöning i den speciella tjärdoft som sitter i kläderna lääänge och som kan göra vilken sambo som helst redo att bränna garderoben...

Att sitta på två stolar samtidigt

Det är inte enkelt att på ett bra sätt förklara hur det fungerar när man som Skogsägarföreningarna skall köpa virke till högsta möjliga värde men samtidigt generera vinster till Föreningen. Att det fungerar är ingen tvekan, det fungerar väldigt bra om man har rätt fokus. Rätt fokus kan vara att föreningen först tjänar pengarna och sedan blir det kanske något till Skogsägaren efter kostnader för personal, avskrivningar, investeringar, nya projekt, forskning och utveckling. Rätt fokus kan också vara att mer resurser läggs på hela kedjan av en utvecklad demokrati, betalning av mer kvalitativa produkter/halvfabrikat mm som medlemmarna/ägarna säljer till föreningen på marknadsmässiga villkor.
Det tycks mig som att här går en skiljelinje mellan Södra och de andra föreningarna. Det är uppenbart att Södra tjänar pengar på att fokusera på massa och energi. De andra föreningarna har det svårare. Frågan som bör ställas är istället hur de olika medlemskårerna mår? För vem tjänar Södra pengar? Verkar vara de flesta utom de som vill försöka vara aktiva med sin skog och sin förädling. Det är möjligt att det inte kommer ut mer pengar till ägarna av de andra föreningarna på det vis som skogsägarföreningarna i Norge arbetar, men det som är viktigt är den delaktighet och utvecklade demokrati som finns i tex Mellanskog. Här har Södra en del att lära för att även i framtiden kunna få ägardirektiv från medlemmarna. Om inget görs så tystnar den rösten för alltid och nya bolagsformer kan ersätta det som vi har idag.

Nya nischer att tjäna pengar på

Funderar ständigt på hur jag kan tjäna pengar på skogen. En aktivitet för att få turistgrupper att "känna in skogen" går ut på följande:

Adjektivstigen innebär att en grupp människor går enkillt igenom en skog med stationer. Var och en har en lapp med 60 st adjektiv nedskrivet. På några platser i skogen stannar man till, känner in läget och stryker under de tre ord som passar bäst på den känsla som infinner sig. På detta viset kan alla uppleva eller få bekräftat vilka naturtyper som passar mig själv allra bäst.

Härefter kan man ha en lång diskussion om hur man påverkas av skogen och vad vi behöver från skogen för att må bra.

Stolplada för utflykter

Utflyktsmål verkar bli allt viktigare för att människor skall kunna uppskatta naturvistelsen. En liten grillplats, ett trädäck med bänk och bra utsikt, ett vindskydd eller som här en liten stolplada i en gammal grund. Här stog tidigare en gammal ladugård som friluftsfrämjandet i Växjö tog fasta på. Jag bygde upp den av 5-tums-block och åsar som löper hela vägen (9m). Ett kul bygge som ökar trivseln för människorna runt fyllerydsskogen. Tekniken är mycket enkel och innehåller ingen spik i själva stommen. Nästa offentliga byggnad blir sannolikt i Jönköpingstrakten.

Uppvärdera nätverket och dess eldsjälar

Många träprojekt har genomförts under den förra LBU-perioden med bra och så goda resultat man kan begära av nydanade tankegångar, aktiviteter och samverkansideer. Ofta hör vi argumentet från organisationer och ekonomiska föreningar att ett nätverk skall klara sig själv efter genomfört projekt, annars bör gruppen upplösas utan dröjsmål. Det är en märklig ståndpunkt när alla vet hur svårt det är att etablera en helt ny grupp som sedan på ekonomiska grunder skall fungera in i framtiden. De eldsjälar som vi så ofta behöver går förr eller senare in i väggen om dels arbetsbelastningen är för stor eller att arbetet skall göras ideellt. Vi skapar bittra människor av dom som skulle kunna vara en oerhörd resurs.

Varför måste det vara så svart eller vitt kring hur stödet och hur uppbyggnaden av nya sammanslutningar skall gå till. För att få igång mindre grupper kring en affärsnisch så krävs lösningar med mindre administration, ekonomi och ansvar. Varför inte använda sig av de informella ledarna som finns inom nätverken i en högre utsträckning. Istället för att alltid dra igång stora treårsprojekt så tror jag att ett antal dagar med ersättning för arbete med sammanhållning och kunskapsutbyte skulle fungera precis lika bra. LRF, ta fram ett strategi där personer som kan uppvisa minst tio personer i en grupp med ett gemensamt mål får några dagar per år betalt. Motprestation är deltagarförteckning, syfte och redovisade aktiviter. Egentligen samma tanke som finns inom Studieförbundet vuxenskolan. Skillnaden här är långvarigheten och att gruppen i slutändan vill tjäna pengar. Vi som egna företagare behöver sammarbeta så låt oss få möjlighet att hitta varandra och hjälpa varandra med gemensamma frågeställningar. För utvecklingen av landsbygdens företagare är detta kanske det mest centrala. För visst vill vi ha företagare som jobbar med de gröna näringarna...

Mervärdet i en älgskada

Timmerhus är inte bara en stomme. De skall färdigställas med golv, fönster och foder. I vintras gallrade jag igenom en svårt älgskadad plantering från 80-talet. Tanken om att göra något extra med de krokiga och älgbetade bottenstockarna resulterade i ett nytt sortiment. Jag sågade upp några av de som såg mest skadade ut och mycket riktigt, där under dolde sig sprötkvistar, lyror mm. Tallvirke har ju i normalläget en vacker yta som med fördel visas omålad. Nu blir det ännu bättre. Dessutom kan köparen av en paket med älgbetade foder nu dra en historia om traktens älgar som för evigt gjort ett avtryck i skogen.

Mervärdet, tja, ska vi säga det dubbla till att börja med.

Trätorg byggs upp under Elmia Wood

Planerna inför nästa års Elmia Wood rullar vidare. Tanken är att vi skall skapa ett trätorg med så många relaterade organisationer och företag som det bara går. Vi kommer att kunna få en mycket bra plats där mindre montrar och tätare där emellan, skall ge en känsla av just handelsplats, trätorg och där möten med andra likasinnade blir en viktig pusselbit. Just trätorget kommer sig av den webbsait som Småsågarnas Riksförbund och LRF sammarbetar om och som är under uppsegling under hösten.

Huset på bilden är mitt eget som var med på Elmia förra gången. Smålänningar och andra var tyvärr för snåla men jag lyckades att få det sålt under Landsbygdsdagarna på Lisseberg (i bakgrunden skymtar montern med Värnamo Naturbruksgymnasium). Planering till upplägg äger rum under vintern. Alla med träprodukter eller tjänster som direkt anknyter är välkomna att vara med, ju fler desto roligare.

Är du intresserad av timmerhus så har jag ett likadant ute på blocket för försäljning (jönköpings län, timmerstuga). Kanske något för en Elmiamonter!