Många träprojekt har genomförts under den förra LBU-perioden med bra och så goda resultat man kan begära av nydanade tankegångar, aktiviteter och samverkansideer. Ofta hör vi argumentet från organisationer och ekonomiska föreningar att ett nätverk skall klara sig själv efter genomfört projekt, annars bör gruppen upplösas utan dröjsmål. Det är en märklig ståndpunkt när alla vet hur svårt det är att etablera en helt ny grupp som sedan på ekonomiska grunder skall fungera in i framtiden. De eldsjälar som vi så ofta behöver går förr eller senare in i väggen om dels arbetsbelastningen är för stor eller att arbetet skall göras ideellt. Vi skapar bittra människor av dom som skulle kunna vara en oerhörd resurs.
Varför måste det vara så svart eller vitt kring hur stödet och hur uppbyggnaden av nya sammanslutningar skall gå till. För att få igång mindre grupper kring en affärsnisch så krävs lösningar med mindre administration, ekonomi och ansvar. Varför inte använda sig av de informella ledarna som finns inom nätverken i en högre utsträckning. Istället för att alltid dra igång stora treårsprojekt så tror jag att ett antal dagar med ersättning för arbete med sammanhållning och kunskapsutbyte skulle fungera precis lika bra. LRF, ta fram ett strategi där personer som kan uppvisa minst tio personer i en grupp med ett gemensamt mål får några dagar per år betalt. Motprestation är deltagarförteckning, syfte och redovisade aktiviter. Egentligen samma tanke som finns inom Studieförbundet vuxenskolan. Skillnaden här är långvarigheten och att gruppen i slutändan vill tjäna pengar. Vi som egna företagare behöver sammarbeta så låt oss få möjlighet att hitta varandra och hjälpa varandra med gemensamma frågeställningar. För utvecklingen av landsbygdens företagare är detta kanske det mest centrala. För visst vill vi ha företagare som jobbar med de gröna näringarna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar