Kolkraft när den är som bäst

Gör varannat år en kolmila för får egen konsumtion i turismföretaget och lite till försäljning. Av ungefär 20 fub blir det 8 kubikmeter kol. Vi använder det sämsta som inte duget till industrin eller pannved. Även om man inte kommer upp i 1000 grader som med prima lövved så räcker det för att korvarna skall bli svarta. Till hösten är det dags igen. Vi tänkte hyra ut "kolvaktardygn" som kompisgäng hyr in sig på. Det skall varje natt vaktas, arbetas, skaldas, ätas och snapsas. Det blir bråda timmar för att allt skall hinnas med. Efterråt har man en fin belöning i den speciella tjärdoft som sitter i kläderna lääänge och som kan göra vilken sambo som helst redo att bränna garderoben...

Att sitta på två stolar samtidigt

Det är inte enkelt att på ett bra sätt förklara hur det fungerar när man som Skogsägarföreningarna skall köpa virke till högsta möjliga värde men samtidigt generera vinster till Föreningen. Att det fungerar är ingen tvekan, det fungerar väldigt bra om man har rätt fokus. Rätt fokus kan vara att föreningen först tjänar pengarna och sedan blir det kanske något till Skogsägaren efter kostnader för personal, avskrivningar, investeringar, nya projekt, forskning och utveckling. Rätt fokus kan också vara att mer resurser läggs på hela kedjan av en utvecklad demokrati, betalning av mer kvalitativa produkter/halvfabrikat mm som medlemmarna/ägarna säljer till föreningen på marknadsmässiga villkor.
Det tycks mig som att här går en skiljelinje mellan Södra och de andra föreningarna. Det är uppenbart att Södra tjänar pengar på att fokusera på massa och energi. De andra föreningarna har det svårare. Frågan som bör ställas är istället hur de olika medlemskårerna mår? För vem tjänar Södra pengar? Verkar vara de flesta utom de som vill försöka vara aktiva med sin skog och sin förädling. Det är möjligt att det inte kommer ut mer pengar till ägarna av de andra föreningarna på det vis som skogsägarföreningarna i Norge arbetar, men det som är viktigt är den delaktighet och utvecklade demokrati som finns i tex Mellanskog. Här har Södra en del att lära för att även i framtiden kunna få ägardirektiv från medlemmarna. Om inget görs så tystnar den rösten för alltid och nya bolagsformer kan ersätta det som vi har idag.

Nya nischer att tjäna pengar på

Funderar ständigt på hur jag kan tjäna pengar på skogen. En aktivitet för att få turistgrupper att "känna in skogen" går ut på följande:

Adjektivstigen innebär att en grupp människor går enkillt igenom en skog med stationer. Var och en har en lapp med 60 st adjektiv nedskrivet. På några platser i skogen stannar man till, känner in läget och stryker under de tre ord som passar bäst på den känsla som infinner sig. På detta viset kan alla uppleva eller få bekräftat vilka naturtyper som passar mig själv allra bäst.

Härefter kan man ha en lång diskussion om hur man påverkas av skogen och vad vi behöver från skogen för att må bra.

Stolplada för utflykter

Utflyktsmål verkar bli allt viktigare för att människor skall kunna uppskatta naturvistelsen. En liten grillplats, ett trädäck med bänk och bra utsikt, ett vindskydd eller som här en liten stolplada i en gammal grund. Här stog tidigare en gammal ladugård som friluftsfrämjandet i Växjö tog fasta på. Jag bygde upp den av 5-tums-block och åsar som löper hela vägen (9m). Ett kul bygge som ökar trivseln för människorna runt fyllerydsskogen. Tekniken är mycket enkel och innehåller ingen spik i själva stommen. Nästa offentliga byggnad blir sannolikt i Jönköpingstrakten.

Uppvärdera nätverket och dess eldsjälar

Många träprojekt har genomförts under den förra LBU-perioden med bra och så goda resultat man kan begära av nydanade tankegångar, aktiviteter och samverkansideer. Ofta hör vi argumentet från organisationer och ekonomiska föreningar att ett nätverk skall klara sig själv efter genomfört projekt, annars bör gruppen upplösas utan dröjsmål. Det är en märklig ståndpunkt när alla vet hur svårt det är att etablera en helt ny grupp som sedan på ekonomiska grunder skall fungera in i framtiden. De eldsjälar som vi så ofta behöver går förr eller senare in i väggen om dels arbetsbelastningen är för stor eller att arbetet skall göras ideellt. Vi skapar bittra människor av dom som skulle kunna vara en oerhörd resurs.

Varför måste det vara så svart eller vitt kring hur stödet och hur uppbyggnaden av nya sammanslutningar skall gå till. För att få igång mindre grupper kring en affärsnisch så krävs lösningar med mindre administration, ekonomi och ansvar. Varför inte använda sig av de informella ledarna som finns inom nätverken i en högre utsträckning. Istället för att alltid dra igång stora treårsprojekt så tror jag att ett antal dagar med ersättning för arbete med sammanhållning och kunskapsutbyte skulle fungera precis lika bra. LRF, ta fram ett strategi där personer som kan uppvisa minst tio personer i en grupp med ett gemensamt mål får några dagar per år betalt. Motprestation är deltagarförteckning, syfte och redovisade aktiviter. Egentligen samma tanke som finns inom Studieförbundet vuxenskolan. Skillnaden här är långvarigheten och att gruppen i slutändan vill tjäna pengar. Vi som egna företagare behöver sammarbeta så låt oss få möjlighet att hitta varandra och hjälpa varandra med gemensamma frågeställningar. För utvecklingen av landsbygdens företagare är detta kanske det mest centrala. För visst vill vi ha företagare som jobbar med de gröna näringarna...

Mervärdet i en älgskada

Timmerhus är inte bara en stomme. De skall färdigställas med golv, fönster och foder. I vintras gallrade jag igenom en svårt älgskadad plantering från 80-talet. Tanken om att göra något extra med de krokiga och älgbetade bottenstockarna resulterade i ett nytt sortiment. Jag sågade upp några av de som såg mest skadade ut och mycket riktigt, där under dolde sig sprötkvistar, lyror mm. Tallvirke har ju i normalläget en vacker yta som med fördel visas omålad. Nu blir det ännu bättre. Dessutom kan köparen av en paket med älgbetade foder nu dra en historia om traktens älgar som för evigt gjort ett avtryck i skogen.

Mervärdet, tja, ska vi säga det dubbla till att börja med.

Trätorg byggs upp under Elmia Wood

Planerna inför nästa års Elmia Wood rullar vidare. Tanken är att vi skall skapa ett trätorg med så många relaterade organisationer och företag som det bara går. Vi kommer att kunna få en mycket bra plats där mindre montrar och tätare där emellan, skall ge en känsla av just handelsplats, trätorg och där möten med andra likasinnade blir en viktig pusselbit. Just trätorget kommer sig av den webbsait som Småsågarnas Riksförbund och LRF sammarbetar om och som är under uppsegling under hösten.

Huset på bilden är mitt eget som var med på Elmia förra gången. Smålänningar och andra var tyvärr för snåla men jag lyckades att få det sålt under Landsbygdsdagarna på Lisseberg (i bakgrunden skymtar montern med Värnamo Naturbruksgymnasium). Planering till upplägg äger rum under vintern. Alla med träprodukter eller tjänster som direkt anknyter är välkomna att vara med, ju fler desto roligare.

Är du intresserad av timmerhus så har jag ett likadant ute på blocket för försäljning (jönköpings län, timmerstuga). Kanske något för en Elmiamonter!

Sämre lönsamhet på bulken - vi måste förädla mer.

En gång i tiden började Södra som en sammanslutning av skogsägare som ansågs kunna tjäna bättre på att sammarbeta än att vara utlämnad åt starka virkesköpare, brännved var det första stora sortimentet. Nästa steg för att få upp lönsamheten blev att investera i gemensamma industrier vilket har varit väldigt lyckosamt för att skapa en stark förening. Fram till slutet av 80-talet var det även lyckosamt för skogsägarna. Nu har ett sjunkande realvärde gjort lönsamheten väldigt mycket sämre. Vilket ansvar har vi som föreningsmänniskor när vi ser hur botten håller på att gå ur skogsgårdarna. Är vi goda, lojala och tror att allt som går att göra är gjort eller tar vi tag i vår demokratiska rätt och styr föreningen åt delvis nya håll.

Skall det för alltid vara givet att en ekonomisk förening i Sverige måste syssla med timmer, massaved och energi? Kooperation betyder "arbeta tillsammans" på latin men det står inte i uppslagverken att sammarbete måste handla om massaved, timmer och energi. En förening skall aldrig blanda sig i mitt företags lönsamhet eller drift. Den kan däremot köpa, förädla och förmedla nästan vad som helst. Grejen är ju att vi på dagens produkter har alldeles för långt fram till slutkunden. Slutsatsen av det är att vi måste förädla mer på gårdarna för att skapa högre omsättning till vår egen lön och omkostnader. Jämför med mjölkbonden som översatt till skogen skulle låta föreningen ha korna i fabriker. Det bonden gör är att enbart leverera gräs till industrin. Smålands små jordbruk skulle vara alldeles för små för att få lönsamhet på att sälja gräs.

I detta arbetet kan vi ta hjälp av föreningen i många olika steg. Inköp av råvara kan ske via skogsbruksområdena. Hjälp med att skapa nätverk för kunskapsutbyte och produktionssamverkan kan göras med bas i föreningen. Marknadsföring, försäljning och distribution kan ske via föreningens olika dotterbolag som redan har en organisation för allt detta. Vad gäller pengar så torde inget problem uppstå eftersom det blir affärsuppgörelser i alla leden. Provisioner och påslag för olika tjänster betalar vad det kostar att nyttja organisationen.

Produkterna är många där de stora förmodligen är brasved, småsågverk, småhus och energi. Jag har träffat många som skulle vilja ha en halvtid med verksamhet på sin egen skogsgård. Vi har många arbetstillfällen som väntar. Det som behövs är att vi gemensamt får upp ögonen på Skogsägarföreningarna om att med nya tider behövs nya ideer.

Nu kör vi!

Nya tider kräver nya tankar och idéer. Efterfrågan av produkter och tjänster från landsbygden förändras. Är vi inte med och utvecklar oss i samma takt så springer utvecklingen ifrån oss. Utvecklingen måste ske hos oss som företagare, (skogsägare, träförädlare, turismföretagare mfl)

våra produkter och på vilka sätt vi samverkar. Den förändringen måste vi själva starta men just nu känns farten som en lus på en tjärad sticka...

Att blogga blir ett nytt sätt för mig att dela med mig av vad jag anser måste förändras men också av trendiga, nygamla träprodukter som jag själv tillverkar eller springer på vid träffar med likasinnade! Ju fler som ger sig till känna desto roligare blir det och desto snabbare kan vi utveckla oss! Skicka mig gärna mail med dina synpunkter på erik@naturaventyr.se

Vänligen mött

Erik Hjärtfors